Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Men den lifvets underbara makt,
Hvaruppâ all. verlden fåfängt lagt
All sin slutkonsts fina spindelväfvar,
Stilla söfver den lians qval till slut,
När lian sjelf sig tycktes kämpat ut
Och — på »diktens vingar» fram han sväfvar.
Och han ville börja om på nytt
Detta lif, som liksom nu först grytt.
Huru fantasiens segel svälla!. . .
Rusig känslan på eröfring far,
Hela verlden den som byte tar;
Yill ej stanna förr’n vid »ljusets källa
Men — livad är det? midt uti hans flygt
Känner han sig åter plötsligt ryckt
Ner i dunklet, qvald af tusen plågor.
Hemmets lycka . .. mannens värf och pligt. . .
Allt är då ej endast dröm och dikt? . . .
Ater dessa tusen dunkla frågor!
Så, ur natten gryr det än en gång,
Bort med drömmande, med dikt och sång!.. .
Arbetet är lifvets enda ära.
Ocli han störtar sig i häfdens schakt. . .
Men för sent — förverkad är hans makt.
Ej lians brutna krafter honom bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
