- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
103

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103
Här var det Oxenstjerna såsom yngling
Blef kysst till skald utaf en skälmsk charit,
Och sedan sjöng på seklets trånga skala
Så rikt, så ljuft, så rent, att vid hans sång
Man drömmer sig långt bort ifrån salongen
Och andas doftet blott af Skenäs’ äng.
Här var det, här, just under denna lind
Han målade med diktens lätta färger
Det stilla lif, som friskt och fromt sig rörde
I landtligt arbete kring skaldens hem.
Här var det som hans sinne för naturen
Gaf färg på nytt åt sången, som var nära
Att dö af brist på luft uti gemaken,
Och sjöng i »Dagens Stunder» denna sang,
Som med den tredje Gustafs tidehvarf
Skall än försona månget nyfödt slägte.
Och här, just här det var som han till slut
På gamla dagar hängde upp sin lyra
Och tog af henne afsked i en sång
Så mild, som qvällens sista vestanfiägtar....
Ja, här är godt att gå en stund och drömma
Om flydda tider, deras rika minnen,
Och låta pulsen gå i sakta takt
I känslan af det stora sammanhanget,
Som oss förenar med de gångna slägten
Dch knyter tidehvarf till tidehvarf.
Ack! sångens dagar, sångens och behagets,
De äro gångna, gångna längesedan,
Och blott ett kaos, sjudande af feber,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free