Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
lingens och naturförsköningens arbete, de förutsätta bestän-
digt hvarandra, arbeta hand i hand i en ständig aflösning.
Kunna vi alltså med skäl glädja oss åt det närvarande
odlingssträfvandets riktning, glädja oss åt, att arbetaren,
odlaren, yrkesmannen alltmer intaga en aktad plats i sam-
hället, på samma gång som odlingsarbetet sjelft vinner er-
kännande såsom en af de ädlaste arter af mensklig verk-
samhet, sa kunna vi å andra sidan ej undgå att se de
brister, som ännu vidlåda både detta arbete och ai’betaren.
Mörkrets och våldets dagar äro ännu ej förbi i fråga
om vårt förhållande till naturen. Se vi å ena sidan hos
åtskilliga konstens barn en ofruktbar, jollrande, sentimental
naturdyrkan, som i sitt förhållande till naturen endast är
rik pa granna fraser i ord eller färg eller form eller ljud,
se vi hos åtskilliga vetenskapens själlösa idkare ännu en
ensidig, sjelfvisk sanningsdyrkan, som endast förstår att be-
handla naturen såsom ett undersöknings-material, utan att
derför känna sig egentligen stå i något slags sedlig ansvars-
förbindelse till densamma, — så se vi äfven å andra sidan
odlaren gå till väga i sitt arbete i och för naturen, såsom
vore denna lians fullkomligt lagliga egendom, för hvars be-
handling och användning han ej är någon makt ansvarig.
Jorden sjelf och dess omedvetna varelser äro de då verk-
ligen sa afgjordt menniskans arf och eget, att hon eger rätt
att dermed förfara efter ett obundet godtfinnande? Eger
menniskan verklig full rätt att behandla jorden som en död
vara, att suga den, bränna den, härja den och dess lefvande
varelser, utan ringaste ansvarsskyldighet? Nej, den upp-
lyste, den af samtidens bildning varme odlaren sjelf mot-
säger denna asigt både i ord och handling. Han känner sig
i sift arbete stäld under högre lagar, än egennyttans och
njutningsbegärets. Han känner sig skyldig till ansvar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
