- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
158

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158
(lerigenom inne pâ det område, der skönhetens välde begyn-
ner. Ty all verklig skönhet är lagbunden, och den stela
regelbundenhet, som mindre fördelaktigt utmärker menniskans
verk under de särskilda konsternas barndoms-perioder, är
dock ett uttryck af samma lag, som uppträder äfven inom
den till större frihet hunna skönhetens verk. För de för-
delar, som sedan af systemet vinnas, skall man försaka
mycket af den s. k. fria eller den ät sig sjelf lemnade na-
turens skönhet, hvarur dock förfall och vanvård så ofta
framblicka, der förödelsens styggelse dock herrskar, der djur-
och växt-verldehs vidrigare skapelser, ödlor och svampar,
uppträda, och der naturen i sitt hjelplösa sjelfsvåld dock i
grunden förstör sig sjelf. Vi äro nemligen ej bland dem,
som sörja öfver odlingens inkräktande på den fria naturens
område. Vi hoppas derför på en den odlade naturens en
gång allt tydligare framträdande skönhet, och vi hafva re-
dan sett spår efter detta skönhetens stilla, förädlande intåg
i naturen. Naturen, hela jorden, blir alltmer menniskans,
dess skönhet blir alltmer menniskans verk. Det skall alltid
ändock finnas tillräckligt utrymme för det natursköna, så
länge vattnets yta speglar himmel och jord, så länge him-
melens ljus på fjäll ocli i dal bryter sina skuggor och
dagrar.
Odlaren verkar sålunda för förbundet mellan det nyt-
tiga och det sköna. Men rätt gör han det först då, när
han vaknat till medvetande af sitt förhållande till natu-
ren såsom sedligt. Och han vaknar med hvarje dag allt
mer, om än detta hans förhållande till naturen ännu måste
på de flesta punkter bestämmas såsom ett öfvervägande mer
eller mindre ängsligt äflande i det närmast nyttigas tjenst.
Detta slags arbete måste äfven hafva sin tid. Och den ut-
vecklingshöjd, hvilken, såsom vi hafva antydt, lian måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free