- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
170

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170
vinterqvällarna efter slutad kälkbacksåkning. Yi lefde och
hade vår varelse i skolan.
Det skall möjligen förefalla inangen, siisom skulle flera
af dessa drag icke egentligen höra till mors historia. Men
jag misstager mig väl ej, om jag tror, att barnets historia
äfven är moderns, åtminstone när, såsom här var förhållan-
det, modern lefver endast i och för sina barn, följande dem
ständigt med hjertat och tankarna, äfven då hon nödgas vara
skild från dem. Eller har väl någon moderlig mor någon
annan historia än den hennes hjerta väft i och med barnens?
Svårligen kan en mor ega mindre tid för egna barns räkning
än vår, stundligen jägtad som hon var af omsorgen om de
trettio till fyratio andra barnen. Och dock är jag viss, att
hennes egentliga öden under alla dessa år mera voro våra
öden än hennes egna.
Imellertid växte vi upp under hennes ögon. Hela vårt
lif, i stort som smått, höll jag på att säga, men något stort
fäns icke deri, berodde af henne. Allt som gjordes, gjordes
af henne. Sjelf bäddade hon våra sängar, sjelf höll hon oss
rena och snygga, så godt sig göra lät. Hade hon kunnat sjelf
vara skola åt oss, så hade nog hon varit det också. Det
är qvinnan, som upprätthåller familjen, heter det. Ingen
har kunnat erfara detta djupare än vi. Med 125 r:dr om
året uppfostrar man icke lätt två barn, i synnerhet icke,
när de börja växa ur barnskorna. Men för mor gick det
för sig, och vare det sagdt utan förmätenhet å vår sida, hon
uppfostrade sig sjelf derjemte, så framt det är sant, att
moderns uppfostran sker i och med barnens.
1 viss mening kunde denna uppfostran sägas liafva varit
sträng. Arbete och knappa vilkor äro ju stränga uppfostrings-
makter. Icke desto mindre hörde jag så ofta som barn sägas,
att mor skämde bort oss. Jag förstod icke livad man der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free