- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
173

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173
den morgonstunden, dâ jag stod der framför det nya plagget
och icke’ visste; om jag skulle tro mina ’ögon’ eller icke, och
hörde mor komma in, och med en lång vänlig blick på mig
säga: »nåå, hvarföre tager du icke på dig, mitt barn?» —
från den stunden begärde jag aldrig något af mor, som jag
icke visste att hon kunde gifva utan svårighet.
Under sådana förhållanden sträfvade mor för oss i tio,
elfva år. Invigd såsom jag tidigt bief i alla hennes för-
hållanden, kunde jag liafva mycket att berätta om ett hus-
håll, som i Stockholm på 1830-talet drog sig fram hyresfritt
på 35 öre och en portion mat om dagen, samt i och med
detsamma gifva ett bidrag till den gamla rika historien om
qvinnans tålamod, ihärdighet och uppoffringsförmåga. Jag
skulle kunna skildra en hel följd af taflor ur de vanvårda-
des inom några få rum sammanträngda lif. An i dag min-
nes jag alla dessa flickor, dem nöden och välgörenheten
sammanfört, minnes deras arter och oarter, deras hvardags-
sysslor och söndagslif med kyrkogång om förmiddagen och
sånglekar, utan all omvexling, om eftermiddagen, från år
till år; och upp i allt detta mor, stundligen närvarande och
deltagande i allt. An i dag ljuder i mitt minne detta eviga
»fru lilla», hvarmed mor af den ena flickan efter den andra
förföljdes i dörren till vårt rum, sä fort hon der inträdde
för att egna oss ett ögonblick. An i dag minnes jag såsom
en motsats till detta jägtade, splittrade hvardagslif de van-
dringar, som mor en eller annan söndagseftermiddag om
somrarne, åtföljd af hela sin barnskara, företog utåt lands-
bygden. Men skulle jag använda allt sådant inslag, sä
blefve väfven för lång och för brokig, och ränningen, hvarom
här egentligen är fråga, blefve undanskymd.
I mors vilkor skedde under de elfva åren endast två
förändringar: den nämda löneförhöjningen och — vår till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free