- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
176

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176
mycket hopp till framgången, ocli så liunno vi omsider så
långt, att sjelfva ansökningen skulle skrifvas.
Mor skref ovanligt väl för qvinnor den tiden och fram-
för allt skref hon mycket fort. Hon hade en alldeles oefter-
härmlig förmåga att skrifva hvarje särskild bokstaf på ett
särskildt alltid samma sätt och så snabbt, att man svårligen
kunde följa ’med ögonen. Två ovanor hade hon dock i
sin skrifning. Hon började aldrig mer än den första menin
gen med stor bokstaf, och hon föredrog bruket af e framför
bruket af ä i flera ord än jag med min skolbildning fann
vara riktigt. När det derför kom till skrifning af ansök-
ningen, höll det på att icke gå alls. Konceptet hade sina
stora bokstäfver samt sina e och ä riktigt fördelade. Men
mors ovanor voro starkare än språkbruket. Hon fick allt-
jemt skrifva om. Det ena bikupsarket måste kasseras efter
det andra. Det led alltmer in på efternatten. Handens
hastighet skämde alltjemt bort rättskrifningen, och jag var
alltför kinkig. »Liksom det icke skulle kunna duga, om
det icke till punkt och pricka blir sådant som du vill lia
det på ditt skolvis!» — bröt slutligen mor af med en fnurr.
— »Ja, inte duger det på annat sätt, inte,» blef mitt svar, i det
jag lade fram ett nytt ark, riktade in radpapperet och pric-
kade ut livar första raden skulle begynna. Mor begynte
om på n}-tt. Det gick än värre. — Nu orkar jag icke
längre, det må gå hur det vill, med alla de der påhitten,
och nu går du och lägger dig, mitt barn. » — »Men i mor-
gon skall ansökningen lemnas in.» — Ja, det må vara, ga
du bara och lägg dig.» — Jag märkte, att mors talamod var
slut och lydde utan invändning. När jag vaknade om mor-
gonen, låg ansökningen färdig och felfri. Mor hade ännu
en gång gifvit efter för mina fordringar. Då vi möttes om
morgonen, log hon på sanuna sätt som förra gangen, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free