- Project Runeberg -  Dikter och smärre prosaiska stycken /
180

(1881) [MARC] Author: Olof Eneroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180
När min sålunda hos vederbörande framstälda önskan väl
upptogs, förundrade hon sig deröfver och mottog den bevil-
jade förstärkningen nästan såsom en nadegafva.
För en tid sedan skref hon till mig: »Nu vill jag be-
rätta för dig, att häromdagen var det 25 år sedan jag kom
hit till skolan. Jag bjöd om qvällen hvad du brukade kalla
skolstaten till mig; men jag aktade mig väl att uppgifva
anledningen; men för dig tycker jag, att jag kan säga det.»
— Så firade hon sitt lilla tjenstejubileum i all hemlighet;
och finge hon någonsin veta, att jag så liär sqvallrat ur sko-
lan, så vet jag icke rätt, om hon icke skulle bli både ledsen
och ond. Men det är nu som det är. I min tystnad firar
jag dagligen hennes jubileum; och nog tror jag, att om alla
skötte sig så i all tålsamhet, så, om verlden icke märker det,
skulle det nog märkas på verlden, att der går en god un-
derström under den ständigt vexlande ytan. Men, om icke
alla göra det, så nog är det mången, mer än man tror, som
så verkar; och derför går också verlden bättre än man anar,
när man endast ser till ytan. Och derför heder och ära åt
de tysta, obemärkta makterna, som aldrig tala om hvad godt
de göra, som icke ens veta om att de göra nagot godt, men
göra det ändå, derför att de måste så göra!
Begge de stora makterna, rättvisan och kärleken, afbil-
das stundom såsom blinda. De äro det ock ofta, äfven när
de verka som störst och bäst, i den mening att de icke se
efter huru de handla, men endast följa en inre ingifvelse.
Så var det åtminstone med dig, du olärda läraremoder. Re-
dan i det att du älskade, om äfven utan reflexion och kanske
just derför, och redan deruti att du lärde oss att älska, ver-
kade du mer än du visste om. Kärleken är dock det bästa
vi få och det bästa vi hafva att gifva ; och bäst är den kär-
lek, som ej förstår att räkna sina gåfvor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:45:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eodikter/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free