Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ti
EOS.
N:o 3
I tjänsten.
(af Oskar Behm).
let var engång en fader, som hade
tvänne söner. En dag kallade
han de båda gossarna till sig och sade
till dem:
Kära barn, jag känner, att den stund
snart är inne, då döden skiljer oss
från hvarandra. Några ägodelar har
jag icke att lämna eder i arf. Men
jag vill i stället omtala för eder en
hemlighet ur mitt lif. Om ni noga
läggen mina ord på minnet och fast
besluten att följa de råd jag gifver, då
skall detta blifva eder till större nytta
i lifvet än alla jordiska ägodelar.
Då jag ännu var en ung gosse,
sammanträffade jag en dag i min
faders bus med en främmande man.
Det var en stor, vacker karl, iklädd
en fin dräkt. Han skrattade ofta högt
ocb tyktes hafva mycket roligt. Kort
fore.ban aflägsnade sig, tog ban mig
afsides i ett annat rum, betraktade
mig noga en stund och frågade mig
därpå, om jag ville träda i hans tjänst.
— Du ser ut att vara en pigg pojke —
sade ban — och jag skulle gärna
vilja hafva dig till sällskap åt mig
i framtiden. — Jag såg förvånad
på mannen och svarade, att därom
borde han rådgöra med min fader.
— Din fader! — skrattade mannen
och därpå böjde han sig ned och
hviskade i mitt öra, att om jag trädde
i hans tjänst, skulle jag få föra det
gladaste lif man kan tänka sig. Det
skulle bli en enda fest dag ut och
dag in. Han hade redan många
miljoner människor i sin tjänst, men
önskade få ännu flera. Mitt arbete
skulle bli mycket lätt. Jag skulle icke
behöfva göra något annat än hålla
honom sällskap, då han så önskade.
Ocb fri från tjänsten kunde jag bli,
när jag själf ville.
Då jag hörde, att så många
människor, ocb däribland flera af mina
närmaste anhöriga, redan stodo i hans
tjänst, tvekade jag icke länge utan
räkte honom min band. — Nej, icke
på det sättet skall du afgifva ditt löfte
sade ban — utan så bär. — Och
därvid framtog ban en flaska ocb ett
litet glas — jag vet icke hvarifrån —
fyllde glaset och bjöd mig att dricka.
Jag lydde. Därpå fyllde ban det igen
och tömde det själf. — Se så, nu är
du min och l.yder då jag befaller! —
sade ban. Kort därefter aflägsnade
ban sig.
I början var tjänsten mycket lätt.
Ja, jag visste knappast af, att jag icke
mer var min egen herre. Men ju
älclre jag blef, desto mer begynte den
främmande mannen fordra af mig.
Han kallade mig till sig hvarje kväll
och befalde att jag skulle hålla honom
sällskap till långt in på nätterna. Då
jag första gången lyckades förtjäna
litet mera pangar än jag behöfde för
mitt dagliga uppehälle, tog han dem
af mig, påstående att de tillhörde
honom. På samma sätt gick det andra och
tredje gången. Sålunda lyckades jag
aldrig sammanspara något, ty det jag
förtjänade den ena dagen, det tog den
främmande mannen af mig den andra.
Ja, det hände till och med, att ban
slet kläderna af min kropp, då jag
icke hade pengar att gifva honom.
Han var numera icke alltid densamma,
som då jag första gången
sammanträffade med honom. Emellanåt såg
ban ut som en simpel arbetare,
emellanåt som en haudtvärkare och någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
