Strödda skalde-stycken wid särskilte tillfällen / 4 (1795) Author: Erik Petter Älf With: Carl Gustaf af Leopold Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TAL, öfwer FREDEN uti Werele, hållit uti Kongl. Carolinſka Academiens ſtörre Läroſal den 6 Dec. 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den tilhör icke mig. På Snillets Ocean Min julle är för klen, och jag wid stranden wan. Men — Gudarna ibland et bud för mänskor tyda, Som man ej granska får, men som man blott skal lyda. Jag lyder, Sångmö! dig, och måtte nu din röst Et troget genljud bli af känslan i mitt bröst! Sjung då, hur’ Fridens Gud de molnen redan skingrat, Ur hwilka krigets blixt sig wred och blodig slingrat; Sjung, huru sjelf han sänkt på lugnets gyldne sky Wår sälhet återför och skapar oss en ny; Men sjung likwäl förut, hur härjnings-faklan tändes; Hur Swenskars gamla mod i nya faror kändes; Sjung desse Hjeltars låf, som stridt för Fosterland, Och Segrens underwerk i deras tappra hand; Sjung huru Gustaf gick en twungen hämd at hwässa Och fästa än en skörd af lagrar på sin hjässa! Mot Lian lutande hur tankfull Tiden står, Och genomser en rymd af sina sista år! Så stora händelser i deras sköte finnas, At, fastän gammal nu, han större ej kan minnas. Men, Du o Lagerbring! hwars snille och hwars flit Mot glömskan wäpnat har et outtröttligt nit, Som dristigt dykade på bottnen af dess bölja Och tog de skatter up, som där hon welat dölja;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>