Strödda skalde-stycken wid särskilte tillfällen / 5 (1795) Author: Erik Petter Älf With: Carl Gustaf af Leopold Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TAL, öfwer FREDEN uti Werele, hållit uti Kongl. Carolinſka Academiens ſtörre Läroſal den 6 Dec. 1790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Din blick, din wisa blick bordt dröja här at se Hwad nytt så wigtigt händt för oss och häfderne. Men — re’n i Dödens natt Hans ljusa stråle släcktes, Förr än åt Minnets bok de nya ämnen wäcktes. Så går i molnets bädd den bleka Månan ner, Då stormens wrede Gud hon fjerran nalkas ser. Men, kan på en Parnass, hwars son med girigt öra, Fått i din lärda röst en forntids öden höra, För ofta om en sak, som wigtig är och ny Det wäckta sångers ljud på luftens hwirflar gny? Nej — för min glada sträng Din hamn och rygtet twinge At lyfta ännu en gång sin redan trötta winge. Men I, som ge’n min sång Ert läckra öras lån, Förwänten ej i mig det mogna Snillets Son. Med andras ädelmod sig swaghet ofta tröstar; Jag ock — då den i dag Er granskning öfwerröstar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>