Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TAL, öfwer FREDEN uti Werele, hållit uti Kongl. Carolinſka Academiens ſtörre Läroſal den 6 Dec. 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öliwen fältjittlöf, flår naken, torr och btek.
Så dör, på Jlormens dag, en hundra-avig ek.
i Af Hjeltar hwilken Här til Finlands öknar hajlar,
Hwars fkuldror krigets Gud med dödens werktyg laflar!
Se! Jlormig hafwets wåg — och fegelfylda fköt,
Som från Carlscronas hamn med åjkans fäften flöU
CarLcrona! lågans wåld, fom dina murar kärjåt,
Har ej förtärt ditt namn, det minnet redan bärgat♦
Se’n åt ditt olyksfall man ögats fkatt betalt,
Man dejfa Hjeltar mins, fom på din firand man walt
Men du , fom häpen fåg, at häijnings-faklan tändes,
Europa! åt wår Nord din fikna blick ju wändes;
Den fiftadesjn där, af en magnetijk kraft?
Säg, om af flora wärf din midvannogej haft,
Och om du icke fett, på land och hafwets wågor,
At ock, bland fjällens is, man finner modets lågor?
Men krigstrumpeten hörs, det Segrens hälsning är;
Han den från Högland nu och Swenfka flaggan bär.
Det hof des, Carl! Ditt mod; det hörde til Din lycka^
At denna Lagerfkörd nr Greighens händer rycka. —
Neptun den altid förr, fom fkatt ifrån fitt haf,
Åt Brittens tapp er het på gaffel-udden gaf.
Så, IVafarsÅtling fjelf, O Carl ! och Gustafs broder !
Du Digförwärfwat har Din rätt til minnets floder:
Dis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
