Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon räckte re’n den hojd, fom tänder Himlens hlofs
Och fwalkades af wäflanwådrets anda,
Då Jofur, dundrets wilde Gud
En wreclgad arm til härjning hoj er;
Och hon —få prydd hon jlod i löfwens gröna fkrad\
Sinfrijka topp til jorden böjer.
De wiggar fg i molnen hwäffa,
Beredde defs få fnara fall;
Så ock den låga ljung förförs af famma knall.
Som krojfar Lagrens flolta hiefja.
O Du, fom Pindens höjd med fSidan heder hunnit,
Dig, JVSir Fr ond in;! Dig menar jag.
Hwad! re’n Ditt lefnad sljus ifrun wSr fynkrets
fvunnit,
Se* n för fl Du fnillets lof och nu defs faknad wunnit,
Du dignar wid et hafligt flag —
Den muntra liflighet, det glada Löjets dag,
Hwarmed en blid Natur Dig , framför andra, teknat,
Ej vek i fifl a flund ifrån de anlets drag,
Som nu i dödens armar bleknat♦
En ewig tyftnad re*nfutt råda:
Du tiger, Du, fom t alt få rörande och wäL —
Behagen, dem man fick i alt Ditt wäfend Jkådct,
Ej i kunna mer ofs Jörebåda
En lika alfwarfam, fom fri och munter fjäl.
Frondin*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
