Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För väl hundrade gången denna
vårdag drömde han sig åter tillbaka
till sin fria och sorglösa ungdoms
Cluirmettes. För dessa ögon, som nu
så vidöppna stirrade upp mot
Nord-frankrikes ljusa aftonhimmel,
framträdde — en efter en — bilderna af
Sa-voyens och Italiens unga kvinnor, som
han i forna dagar några korta
ögonblick tillbedt och svärmat för. Lika
en spirande vår, full af löften om en
sommar, som aldrig skulle komma,
hade de den ena efter den andra trädt
in i hans lif och åter sakta glidit
därur igen. En gång hade våren
hetat Mademoiselle Galley, en landtlig
schweizisk vår med leende blå ögon
och röda kinder, med fichuen ärbart
knuten öfver barmen, körsbär i
munnen och körsbär i förklädet — körsbär,
dem han aldrig fick smaka! Ett annat
år hette våren Mademoiselle de Breil
— en kylig vår, hvit som snön på
Savoyens alper, otillgänglig, styf, i
piemontesisk hofdräkt. Så var där
Madame Basile: en kysk och
blomstrande vår med daggslöja öfver rosorna;
och så var där Zulietta — Venedigs
solrika, frestande, underbart sköna,
men nyckfulla vår, berusande som
champagne i solsken . . . Han mindes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
