Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kysste Rousseau midt på
munnen.
»Där,» sade hon uppsluppet. »Det
är för att hålla er skadeslös för den
olyckan att icke vara fransman.»
Rousseau rodnade häftigt, ända upp
till hårfästet. Hans ögon strålade, han
andades fort och letade efter ord. Ett
ögonblick grep han, utan att veta det,
Madame d’Houdetots händer och höll
dem hårdt fast. Madame d’Épinay
betraktade honom förvånad — hon
var icke van vid att någon gjorde så
stor affär af en kyss!
»Det är synd om Pergolese och
kungen af Preussen, att de gå miste
om skadeersättningen,» sade hon
skämtande .. . »För att inte tala om
Saint-Lambert,» tilläde hon.
Rousseau kände plötsligt och för
första gången i sitt lif en viss ovilja
mot sin bästa väninna, Madame
d’Epi-nay. Hvad hennes stämma ljöd torr
och pedantisk efter svägerskans. Och
utan att ge sig själf något skäl för
det, fann han det taktlöst, att hon på
det där sättet oupphörligt påminde dem
om Monsieur de Saint-Lambert.
Men Madame d’Houdetot hade nu
återvunnit hela sin glada säkerhet.
Hon vände sig om mot Madame d’Épi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
