Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blott Saint-Lambert, han hade
att tacka för denna glädje och för
den oskattbara gåfvan af hennes
vänskap. Han sade upprörd, med ett
svagt försök att le:
»Ser ni, min väninna —
Saint-Lambert! Och så vågar ni tala om
plikter!»
Hon tryckte hans hand och
suckade, i det hon höjde ögonen upp
mot änglarna i taket:
»Ni dömer mig hårdt, jag vet det.
Men om ni riktigt kände till
alltsammans ...»
»Förtro er till mig, Madame.» Han
flyttade sig ifrigt ännu närmare intill
henne. »Förtro er till en, som har
känt sorgerna djupare än alla andra
människor, som har kämpat
allvarligare mot det onda i världen och i
sitt eget väsen, än alla andra männi-
o
skor. A, min väninna!» Han
suckade. Hon böjde sig för den heta
blicken i dessa på en gång så
genomträngande och så smäktande bruna
ögon, som nu voro henne så nära.
»Ni går naturligtvis ut ifrån, att
jag har antipati, afsky för min man,»
började hon hastigt, en smula
motvilligt, med hufvudet bortvändt. »Tvärt
om, Monsieur. Jag har alltid haft en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
