Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du nog, att vi aldrig kunde tåla
hvarandra, min kära syster de Jully
och jag.»
»Nu är hon död, Mimi.»
»Och Jelyotte var alltså hennes
’vän’. Det får jag först nu veta!
Ty naturligtvis begriper jag,» —
Madame d’Houdetot slog otåligt,
öfver-lägset ut med handen — »att det är
det Mademoiselle menar. En
operasångare ! Ja, jag vet nog, att han blir
mottagen både här och nästan
öfver-allt i andra anständiga hus, men —
du måste ursäkta mig, söta Emilie!
— jag kan inte hjälpa det: när jag
ser honom förlora tjugu louis på
brelan, så blir jag alltid förvånad öfver,
att man tar emot dem.»
»Nå, nå, fru Grefvinna!»
Mademoiselle d’Ette gjorde ironiskt en
stor reverens. »Min nådiga väninna,»
fortsatte hon nonchalant öfverlägset,
»akta er för Guds skull att bli naiv
och gammaldags! Intet klär mindre
en världsdam. Tag exempel af er
höga gynnarinna, drottningen — har
någon sett henne blinka, när hon
kallar Madame d’Etioles, född Poisson,
för markisinna? I finanskretsar är man
kanske ännu noga, men i
aristokratien,» — Mademoiselle d’Ette sköt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
