Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selle,» svarade Madame d’Houdetot
lika godlynt.
»Det finns personer, som äro så
remarkabla, Madame, att hvart steg
de taga ger eko.»
»Ja, det är märkvärdigt, hvad du
plötsligt blifvit intim med honom,»
inföll Madame d’Epinay, onödigt
skarpt. »Strax i våras, då jag
flyttade ut till Chevrette, fick man knappt
hvarken se eller tala med honom.
Jag för min del respekterade nu
hans tillbakadragenhet — jag var
öf-vertygad om, att han var sysselsatt
med ett stort, odödligt verk.»
»Du är alltid så taktfull och
hänsynsfull, kära Emilie . . . Men det är
sant, allt detta prat påminner mig
om, att jag ju äfven i afton lofvat
vår filosof kvällsvard på Eaubonne.»
Hon vände sig om och såg på uret.
»Jag måste skynda mig! Det är
ingen af er, mina damer,» tilläde hon
muntert, utmanande, »som har lust
att göra mig och eremiten sällskap?»
Madame d’Épinay skakade på
huf-vudet: »Du glömmer våra egna
främmande.»
o
»A ja, Jelyotte! Du håller då väl
på honom tills i morgon, så att jag
också kan få höra en aria?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
