Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rik — för att den redan skulle vara
slut! Nu — här i ljusskenet från
fönstren — hade hon god lust att
prata, riktigt prata, en stund med
en så intressant man som Rousseau.
Han blef stående bredvid henne,
stödd mot den kaprifolieklädde
sandstenspelaren.
»I år har verkligen sommaren
kommit efter våren.» Han såg sig
omkring på den rika, frodigt unga
växtligheten omkring dem, och talade
långsamt, högt fortsättande en lång
tankekedja hon icke kunde följa. Och —
i det han såg på henne med ett så
egendomligt uttryck, att hon
plötsligt förstod ordens dubbelmening —
fortsatte han:
»Om ni visste, hur många gånger
den frestande, lögnaktiga våren har
narrat mig med löften, som den aldrig
hållit.»
»Ibland har våren nog hållit sina
löften — också till er.»
»Aldrig, Madame,* sade han
allvarligt.
»Men ’Maman’, men Thérése?»
insinuerade Madame d’Houdetot
maliciöst, nu fullkomligt sig själf igen.
»Vintervärme, Madame,» svarade
han vemodigt. > Ingen af dem har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
