Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, naturligtvis!» sade hon
energiskt, med öfvertygelse. »Nu, då jag
en gång har börjat, måste jag ju hålla
i. Den morgonen, då han kom från
armén och fann er i min
sängkammare, frågade han mig på samvete,
om ni älskade mig och om ni
någonsin med klara ord hade sagt mig
det. Ty då — sade han — hade ni
skamligt svikit hans förtroende som
vän. Nåväl, min stackars Jean-Jacques»
— hon såg litet osäkert på honom,
och läpparna skälfde trots leendet —
»ni vet, hur innerligt jag håller af er,
jag förmår icke att skiljas ifrån er...»
Hon suckade och slog ned ögonen
under Rousseaus plötsligt eldiga blick.
»Och dessutom,» tilläde hon dröjande,
»jag kan icke tänka mig någon större
olycka för någon än att blifva fiende
med Saint-Lambert, jag ville icke
utsätta er för det...»
»Vidare!» uppmanade Rousseau
skarpt och otåligt. Han visste, att
hon talade sant, men han kände icke
längre någon anledning att glädjas
öfver hennes uppriktighet.
Hans ovänliga skärpa och brist på
sympati irriterade henne. Hon
svarade kyligt, med plötslig uppriktighet:
»Jag tyckte, förstås, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
