Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att göra er till viljes,» sade han mikh,
efter en kort paus. »Gråt blott icke,
Sophie! Om ni visste, hur era tårar
fräta på mitt hjärta, som redan lider
nog för er skull! Jag skall göra hvad
jag kan — blott det vill jag icke
tåla, att den man, som ni älskar, skall
kalla mig feg.»
»Tack,» sade Madame d’Houdetot
matt och torkade sig i ögonen med
kragen af sin musketörhandske. »Tack,
min vän!» Hon räckte Rousseau
handen, som han dröjande förde till
sina läppar.
De tego bägge ett par sekunder.
Därpå sade Rousseau:
»Men — det är en sak, som jag
hittills har glömt att fråga om. —
Visserligen vet jag, att armén är
tämligen sysslolös, men ändå . . . Hvad
är orsaken till, att Saint-Lambert så
plötsligt vändt tillbaka?»
Hon såg upp, strålande,
småleende, med ögonen ännu fulla af tårar.
»För det, att han älskar er
Sophie,» sade hon med denna vemodigt
skälmska och smeksamma klang i
stämman, som blifvit honom så kär.
»Men hur i all världen har han
då fått veta, att... att.. . något...»
Madame d’Houdetot afbröt honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
