Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
»A,» mumlade Rousseau
smärtsamt. »Hvem skall jag väl nu tro
på? Grimm — min Émilie!» Han
satte bägge händerna för ansiktet.
Därpå såg han åter hastigt upp: »Nej,
jag kan icke tro det,» sade han stilla.
Madame d’Houdetot reste sig upp
från sin trädstubbe. Hon svepte
kappan omkring sig och slog åter med
ett raskt kast den ena snibben öfver
vänstra axeln.
»Bry er icke om det, min vän.
Låtsa om ingenting! Jag har lefvat
i beständigt guerillakrig med min
syster d’Epinay allt sedan jag var så
stor som så» — hon stödde sitt
ridspö mot marken. »Är det någon,
som kan märka det ? Äro vi icke
alltid de bästa vänner?» frågade hon
triumferande. »Kom ihåg, det är en
lifsbetingelse för henne att intrigera
— de flesta damer kunna icke lefva
utan att få ställa till krångel. Jag
är ett undantag,» tilläde hon med
uppriktig själfkänsla.
Rousseau fattade hennes hand.
»Jag skrifver i afton till Grimm,»
sade han beslutsamt. »Första gången
jag träffar Madame d’Épinay affordrar
jag henne en förklaring.»
»För Guds skull!» ropade gref-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
