Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Er broder, Madame, har icke
rätt att yttra sig så skarpt om
Monsieur de la Popeliniére. Efter allt
hvad jag känner till angående honom,
duger han icke blott till att vara en
mans vän, utan till och med att vara
hans fiende.»
»Hvad menar ni, Monsieur?»
mumlade Madame d’Houdetot, förskräckt
öfver hans plötsligt sarkastiska ton,
som hon så väl kände, men som han
aldrig någonsin användt mot henne.
»Jag menar hvad jag säger,» sade
han kallt. »Till vän duger hvilken
stympare som helst, så länge han är
ens vän. Men ni måste medge,
Madame, att det är högst maktpåliggande,
att ens fiender — hemliga så väl som
uppenbara -— äro hederliga och lojala
människor. Det är ju med dem man
skall mäta sina krafter.»
Rousseau vände sig hastigt om
utan att våga se på Madame
d’Hou-detot. Han så väl som hon hade
fullständigt förstått adressen och riktigt
tolkat hotelsen i de sista orden.
»Han vet allt!» sade han till sig
själf. Och därpå med plötslig, åter
vaknande själfkänsla, i det han höjde
hufvudet: »Nej, icke allt — ty då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
