Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna litteraturen lidelsens eget
oförställda språk; ur Saint-Preux’ stolta
och djärfva domar talade det okända
folkets egen stämma, de mörka
millioners, som stodo bakom honom, och
de hörde en ny tid, brusande och
väldig som hafvets störtvåg,
genombryta traditionens och konventionens
ihåliga fördämningar. Historien om
en mans och en kvinnas kärlek blef
för dem, som nu hörde den, historien
om det gamla rikets fall och det nyas
skapelse.
Han läste länge — länge ...
Ljusen blefvo mindre och mindre i
sta-karna, och elden hade alldeles
slocknat i spiseln. Madame d’Houdetot
satt med bägge armarna på bordet,
och hennes ögon hängde vid diktarens
läppar. Markisen satt tillbakalutad i
stolen, med armen hängande öfver
ryggstödet. Icke heller hans blick
lämnade ett ögonblick Rousseaus
ansikte. På den hvita duken stod det
röda vinet orördt i glasen, och de
gyllene aprikoserna lågo glömda.
Ändtligen upphörde Rousseau att
läsa. Han sköt papperen ifrån sig,
och hans blick sökte Sophies.
»Jag har icke skrifvit allt,» sade
o
han ifrigt. »A, långt ifrån! Det kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
