Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
oförvägnaste och snällaste pojke inan kunde träffa
på. Såg han någon kamrat i fara, störtade han
genast till hans hjälp, utan att tänka på, om han
kunde uträtta något eller inte. Och var det vid
sådana tillfällen möjligt att göra sig själf illa, så
gjorde Kalle det. Ty klumpig var han och lätt
att narra, men trygg och säker i alla lifvets
skiften, vare sig han fick smörj eller gaf. På jagt
fick han vara med, men när de voro ute för att
träffa flickor, då ville Klas och Erik hälst vara
af med Kalle. Och troligen kände Kalle häller
ingen särdeles lust att göra dem sällskap.
En vår skulle ett stort jagtparti företagas. Det
var strax efter det, att Klas och Erik blifvit
konfirmerade. Kalle var ännu öfvermaga, och de
båda andra underläto ej att anspela därpå.
Färden skulle företagas en lördags eftermiddag och
på söndagen skulle de komma tillbaka.
Det var den härligaste lördagsafton. Roxen
låg som en spegel, och med jämna årtag rodde
de öfver den en mil breda sjön. På vägen
lossades fruktlösa skott efter tärnor och kråkor, som
flögo öfver sjön, och när ekstockens botten
skrapade mot stranden vid Sandvik, var det just lagom
att taga fram matsäcken och ställa om nattkvarter.
Natten skulle tillbringas i en liten obebodd stuga,
som låg nere vid sjön.
Först gjorde gossarna i ordning bäddar för
natten, samlade ihop halm och löf och delade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
