Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
som en förebråelse och kändes, som om han
genom detta bref stälts ensam vid början af en väg,
hvars fortsättning han icke kunde urskilja.
Modern skref, att det smärtade både henne
och fadern djupt, att deras son öfvergifvit den
bana, som det varit hans föräldrars hopp att se
honom beträda. Men ännu mer smärtade det dem,
att orsaken härtill tycktes vara den, att han ej
längre stode qvar uti sin barndoms tro, utan
kommit in på egenrättfärdighetens och själf klokhetens
vägar.
Och hon bad honom om en sak: att han i
denna fråga ej skulle lita på sig själf, utan tala
vid någon, som kunde upplysa honom bättre, än
hon med all sin kärlek förmådde. Ty jag vet väl
— stod det — att du af dina fattiga föräldrar
fått intet, när du ej af dem lärt att hålla dig till
det ord, som ensamt kan vara en lykta på alla
dina vägar. Vi förmå så litet, men vi bedja för
dig alla dagar, och du må ej förundra dig öfver,
om det käns tungt att veta, att alt hvad vi lärt
dig, nu skall trängas undan och glömmas för
främmande lärdom och blifva till intet nyttigt.»
Och hon bad honom att vända sig till en
professor i teologi, om hvilken han alltid talat med
vördnad, och gifva honom del af sina tvifvel. Han
skulle kanske kunna föra hans tankar in på den
rätta vägen.
»Gud hjälpe alla» — slöt brefvet — »att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
