Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Hur kommo vi upp till Upsala, och hur gingo
vi därifrån? Vi kommo dit för att bildas till
inträde i lifvets skola, och vi gingo därifrån med
hjärnorna sprängda af en bildning, som i stället
gjort oss alt mer främmande för det lif, som
lefves ute i den stora verlden, hvilken går sin väg,
medan den lilla lärdomstaden i löjlig förnämhet
sluter sig inom sig själf och går sin. Vi kommo
dit med frisk vilja och stark verksamhetshåg, och
vi foro därifrån med sinnet nedtyngdt, hågen slapp
och arbetskraften hämmad, utan spänstighet,
blaserade, lefnadströtta, lämpliga till
ämbetsmanna-maskiner, men icke till människor. Och i
förvetet barnahögmod hade vi lärt oss att skratta åt
alt mellan himmel och jord.
Parodien är det nu lefvande Upsalas enda
berättigade stolthet, sedan originaliteten trampats till
döds af odågorna och småsinnet. Och dock är
parodien ett lifstecken, som visar, att de dolda
krafter, som en gång skola beherska verlden, arbeta
äfven där. Ty det var genom Mefistofeles, som
Faust lärde kärtna sig själf.
Upsala, Upsala. Du bär ansvaret för en hel
generations snedvridna ungdomslif. Du bär det
ej ensamt, men din andel af ansvaret är så dryg,
att studentsångerna borde förstummas och
bravo-ropen tystna af sig själfva, när deras eko
åter-studsar från dina vetenskapliga fängelsemurar med
deras skumma, ungdomsförkväfvande medeltidshvalf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
