Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•27D
Emellertid var som sagdt oron stark i Upsala,
och allra starkast bland de akademiska fäderna.
Professor X. var aldeles rasande. Han blef
röd som en tupp och stampade i golfvet, bara
nå’u människa kom att det ringaste röra vid
denna sak:
— Så’na förbannade studentpojkar. Rektor
borde blanda sig i saken. Ta mig fan borde han
inte det.
Professor Y. ansåg det ur rent kristlig
synpunkt vara af vigt, att intresset för religiösa ting
väcktes bland den studerande ungdomen. Men
han beklagade djupt, att detta intresse tagits om
hand af så — man kan gärna säga — tvetydiga
personer, och att nitet för religionsfrihet skulle
tagas till förevändning för bedrifvande af allahanda
dämagogiska, radikala, kanske till och med
nihilistiska agitationer. Han beklagade detta djupt,
djupt . . . Men det kom sig af otron, den
öfverhandtagande otron, som trängde in i
vetenskapen, i människorna, i luften, i hemmen, i lifvet,
bland ungdomen, bland de små barnen.
Professorn nästan tappade andan vid den sista
klimaxen.
Professor Z. åter fann bela saken löjlig.
— Pyk. Låt dem hållas. Det blir ändå
ingenting af, när det kommer till kritan.
Professor Ranke sade ingenting, men i hans
hem lade fruarna råd, och de kunde ej finna nit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
