- Project Runeberg -  Erik Grane. Uppsala-roman /
337

(1897) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•337

hon kan finna sig till rätta med verlden. Ty
verlden är öfver hufvud taget icke god att tas med,
och det är man icke själf häller för resten. Men
man kan i alla fall komma till rätta med dem
bägge två, om man anstränger sig. Och det är
inte farligt att taga itu med den högmodsdjäfvul,
som jag menar. Ty man har många stolta tankar
ändå, och ingen fjäder skall plockas från de vingar,
som spännas till ädel flygt. Vingarna böra blott
ej få lof att bäras upp i de regioner, där
människolungor ej längre kunna andas.

Ja, tro nu som sagdt inte, att jag har blifvit
ett trögt fä, för att jag på mitt vis predikar
försoning. Ty det som är dumt och elakt och
rackar-aktigt här i verlden, det ska man hata ändå och
sparka emot, så länge pulsarna slå, och tungan
ligger rätt i mun, och näsan sitter midt emellan
ögonen.

Adjö med dig, gamle vän, och låt mig snart
höra af dig.

Din
E. G.

Staby 5 Okt, 1885.

P. S. Hustru min står bredvid, och hon har
läst, hvad jag har skrifvit, och hon skrattar och
lefver galen och rycker mig i håret och säger,
att jag ska hälsa från henne. Hon säger, att hon
nyss har läst Strindbergs »Giftas», och att hon

Erik Grane. 22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:50:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/erikgrane/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free