Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RR
af det slag, att största delen däraf ej kunde af allmogen förstås
eller fattas. Detta insågs äfven af åtskilliga mera varmhjärtade
och andligt intresserade präster, och genom att hängifva sig åt
en bättre själavård och göra sina predikningar mera lämpade för
åhörarne samt äfven utom den offentliga gudstjänsten tala Guds
ord till dem, vaka öfver deras samlingar och leda deras
bibelförklaringar, åstadkoms en sund och helsosam väckelse, som genom
kärleksfull vård och ledning ofta slagit rot, utvecklat sig till ett
sannt kristligt lif samt burit de vackraste frukter. Sådana präster
voro t. ex. Bolinder i Söderhamn, nådårspredikanten Njurén i
Hassela, prosten Holmqvist i1 Forssa samt senare Frenell i Alfta!),
Sefström 1 Bjuråker, Wadman 1 Hanebo, Norell i Norrala, m. H.
Det visade sig ock, att deras verksamhet uppskattades,
alldenstund ej blott deras egna församlingsbor fattade förtroende för
dem, utan stora skaror från andra socknar vallfärdade till dessa
“läsarepräster“ för att höra “det galileiska tungomålet förkunnas
rent och klart“, som t. ex. i Hanebo och Bjuråker.
Ofta voro dock prästerna oskickliga att taga hand om de om
sin salighet bekymrade. TI stället för att genom undervisning och
kärleksfullt bemötande söka leda de andligt hungrande och
törstande själarne, betraktade de konventiklarne och de enskilda
sammankomsterna som farliga företeelser, som ecclesiole in
ecclesia, hvilka med den världsliga maktens hjelp skulle hindras från
att vidare utbreda sig. . Konventikelplakatet af år 1726 tillgreps
därför som medel,. och i Delsbo och Forssa anställdes
rättegångar med “läsfolket“. Att med böter eller förbud vilja stilla en
uppkommen hunger efter andlig upplysning, som folket ville själfva
förskaffa sig ur bibeln och andra religiösa skrifter, då lärarne utom
de vanliga predikningarne — “predikodagsverke“, som det
betecknande nog af allmogen benämndes, — lemnade dem utan någon
särskild omsorg“), kunde af läsarne ej uppfattas som annat än
fåkunnighet och grymhet; de hördes därför naturligt nog ofta klaga,
att sammankomster i husen för att spela, dansa och sysselsätta
sig med världsliga förlustelser, lemnades utan afseende, men det
ansägs som ett brott att samlas för att tillbedja och lofva sin Gud.
:Det bör därför ej väcka’ undran, om åtskilliga
församlingsmedlemmar med dylika herdar sökte på egen hand i förefintliga
uppbyggelseböcker stilla sin andliga hunger och törst och med
glädje mottogo talare och predikanter af sin egen klass, hvilka
sade sig vilja gifva dem hvad prästerskapet ej förmådde. Redan
. — Under hans senare år, då han ej kunde taga verksam del i
församlingslifvet, började tillståndet i socknen blifva ett annat och försämrades
ännu mer efter hans död.
?) Betecknande för uppfattningen af en prästs skyldigheter är prosten
Tjernelds i Ofvanåker polemik mot brukspredikanten Lundqvist i Maråker,
Den finnes i Norrlandsposten 1846, Januari—Juni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
