Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEEN
utan undvek till och medfatt färdas genom socknen på genomresa
och tog alltid vägen förbi Trönö’!).
På hemvägen färdades Erik Jansson i sällskap med Jonas
Olsson till Gefle. Där höllos flere samlingar, hvarvid Jonas Olsson
alltid rekommenderade Erik Jansson och lämnade honom försteget,
och den senare uppträdde nu med en viss anspråksfullhet, som
stötte Åere tillbaka ?). Från Gefle fortsattes resan med uppehåll i
Hedesunda och Nora, på hvilket senare ställe en bonde, Olof
Olsson i Bro, vanns som ifrig anhängare. Därefter hemkom han
1 mediet af Februari. Han mottogs vänligt af Risberg, som dock
fann sig föranlåten att varna honom för andligt högmod och för
faran att ej vilja gifva efter uti något. Detta var dock förgäfves,
ty redan hade högmodet för alltid fått makt med honom.
Upplysande för hans själstillstånd är, hvad han säger själf om dessa
varningar i sina anteckningar: “Mycket talades om det
förutnämnda andliga högmodet, men jag svarade, att Gud skulle strida
mot sig själf, om han icke enligt skriftens mening skulle själf
sköta mig, såsom ett ler skötes uti krukomakarens hand. Vi veta
Ju, att kyrkohistorien vittnar, att Johan Hus gaf efter uti ett, och
genast måste han brännas. Och skriften lärer oss, att folk och
riken har fördärfvats, endast därföre, att Israels folk har felat uti ett.“
Emellertid gaf sig Erik Jansson redan i slutet af Februari
på sin andra helsingeresa, hvilken varade till slutet af April. Han
besökte först Nora, därefter Hamrånge, i hvilken senare socken
han blef gendrifven af dess utmärkte själasörjare, kommimister
J. E. Fillman, som allvarligt och med framgång varnade sina
församlingsbor att sluta sig till honom.?) Erik Jansson “skuddade
därför stoftet af sina fötter och for från detta rosenfärgade
vilddjur“ till Söderala, hvarifrån han i sällskap med Jonas Olsson
i Ina begaf sig norrut, till Enånger, Njutånger och Hudiksvall.
Denna gång hade han ej samma framgång på dessa trakter som
förut, hvilket han själf ansåg vara en föjd af att han motverkades
af läsarne 1 Norrala, “modren till allt boleri och all orenlighet på
jorden“. I själfva verket trädde i hans predikningar afvikelsen
från kyrkans lära alltför tydligt i dagen, och detta jämte hans
hätska utfall mot det gängse läseriet och läsareprästerna afkylde
hans åhörares simnen.?) Erik Jansson beslöt därför att uppsöka
! Hela samtalet är förf. meddeladt af en äldre prästman i Uppland,
SjalkLunapo.
,
2 PI ex.: hans ord: “Jag är väl: till ansiktet en främling, men jag är
dock ej en främling i Guds ord. Jag predikar icke såsom de skriftlärda, utan
med makt och väldighet. I, om I tron mina ord, skolen I veta, att mina ord
äro anda och lif, och att I icke skolen behöfva hämta lifvet fjärran ifrån Eder,
utan närvarande i kraft’“ (Jfr E. J. sid. 13).
SJEEERkman, a..a. sid. 819
?) T: ex. följande ord, som utsades på en samling i Hudiksvall: “Luther
säger, att jag är en syndare in i döden och kan icke annat än synda. Luther,
sade jag, bör du icke ställa framför Guds ord; du kan hvarken vrida eller
vända 1 Joh. 3, att den som är född af Gud, kan icke synda, likaså Gal. 2:
»
“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
