Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e
grund häraf höllos tvänne kyrkoråd, den 8:de och 17:de Juni,
hvarvid de kallade — 21 till antalet — inställde sig!). Erik
Jansson själf hade afvikit från orten. Alla vidhöllo med bestämdhet,
att “Erik Jansson vore sänd af Gud för att visa dem den rätta
himlavägen, och hvarken prosten eller hans adjunkt predikade
ordet rätt“. – Förekallade vittnen omtalade, att Erik Jansson sökt
att helbrägdagöra en med engelska sjukan behäftad ung man i
Kälkebo på samma sätt som 1 Delsbo ?).
Uppå sockenstämman, som samma månad hölls i
församlingen, beslöts att i underdånighet bönfalla hos Kongl. Maj:t, det
måtte denna församling liksom alla i detta län blifva befriade
från en sådan irrlärig och för religionsfriden skadlig man ?).
Dessutom afsändes till Konungens Befallningshafvande i Gefle en
amhållan från Forssa sockens kyrkoherde och sockennämnd samt
åtskilliga enskilda personer, att Erik Jansson måtte, enär han sig
med laga näringsfång ej försörjde samt till socknen obehörigen
inflyttat, med hustru och barn afföras till hemorten. Samtidigt
hade kronobetjäningen i Bollnäs, Alfta och Ofvanåker
tillkännagifvit, att Erik Jansson från Forssa begifvit sig dit och där talade
för större folksamlingar, som med hot och knuffningar förolämpade
kronobetjäningen, som sökte förmå folket att åtskiljas.
Kronofogden Lidén anmodades därför att gripa Erik Jansson och låta
afsända honom med hustru och barn till länshäktet för vidare
befordran till hemorten. Dock borde detta ske, så att allmänna
uppmärksamheten ej väcktes och därför ej 1 en större
folksamJa O
Under tiden hade Erik Jansson begifvit sig till södra
Helsingland, där han mestadels uppehöll sig i1 Alfta, men gjorde
utfärder till Ofvanåker, Bollnäs och Söderala. Han höll nu
öfverallt samlingar, där han framställde sig själf som “gudasänd profet“,
“det största ljuset alltsedan apostlarnes tider“, “återställare af den
rena läran“ o. 8 v. Nästan på alla ställen vannhanstong oca
och skaror af folk, isynnerhet bland läsarne, trodde blindt på
honom. Han hade nu helt och hållet öfvergifvit den försiktighet,
som han till en början iakttagit, och om hvilken han nu sade,
“att han såsom Paulus velat fånga dem med list“. Det motstånd,
som ännu visade sig, förstod han snart att öfvervinna genom sin
djärfhet och sin stora dialektiska förmåga“?).
’) Bland dessa befunno sig pappersmästaren Lundqvist i Lund, drängen
Mårten Mårtensson i Åkre, korporalen Käck, Jon Jonsson i Hamre och Jon
Olsson i Stenbo.
?) Forssa kyrkoråds protokoll 1844. E. J. sid. 160, noten.
») Forssa sockenstämmoprotokoll den 28 Juni 1844.
) G. A. 1844.
’5) En gång i Söderala höll han dock på att helt och hållet blifva
svarslös, något som eljest var nästan exempellöst. Under samlingen afbröts han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
