Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SSS
Vår och välsignelsen. — Särskildt uti Österunda hade hamn därtil
blifvit anmodad af pastorerna Risberg och Estenberg vid deras
bibelförklarimgar, hvilka voro föranledda af och öfverensstämmande med
uppmaning från ärkebiskopen till prästerskapet uti en utfärdad
nyårshälsning. Vidare hade han till samlingen på pingstdagen i
Forssa och bokbränningen 1 Alfta varit inbjuden af värdarne,
hvilka därför i första hand borde stå till ansvar. — Dock vidhöll
han fortfarande, att han vore sänd af Gud att bereda andras
salighet, helst som han ej lärt känna någon präst i riket, som rent
predikar Guds ord. Dessa sina aåsikter sökte han bestyrka med
talrika bibelspråk !). — Efter förhöret erhöll han verkligen pass
till Helsingland och begaf sig genast dit.
Medan allt detta pagatt hade wuti Helsingland ett lugnare
tillstånd inträdt. Uti Alfta hade ungefär tredjedelen af dem som
deltagit i bokbränningen förklarat sig däröfver ångerfulla samt
oglllat profetens lärosatser, hvarför de ock fingo tillstånd att begå
nattvarden, hvilket förut, på grund af domkapitlets tillrådan, varit
dem förmenadt. Af de öfrige hade en del (19 personer) infunnit
sig till samtal med församlingens pastor, och oaktadt de i början
ej ville erkänna sig hafva arfsynd, “emedan Kristus var kommen
1 deras kött“, vidgingo de feste af dem sitt misstag 1 detta stycke.
Däremot vidhöllo de envist, att de genom bokbränningen främjat
så väl sitt eget som andras andliga väl. Deras begäran att få
begå nattvarden wunderställdes därför domkapitlets pröfning, och
blef det dem äfven beviljadt ?). — Äfven uti öfriga socknar,
särskildt Ofvanåker, återvände många till församlingen. Man borJade
därför hoppas, att hela rörelsen snart skulle vara förbi, då Erik
Jansson plötsligt uppenbarade sig i Söderala den 28 September.
— Nu uppträdde han med ännu större djärfhet än förut, och från
denna tid började han likna sig vid Frälsaren själf. Omgifven af
elfva män, svarande mot apostlarne, jämte en mängd qvinnor, drog
han från by till by; vid samlingarne upplästes “Erik Janssons
pinos historia“, innehållande hvad han gjort och lidit under tiden
från hans gripande i Alfta, samt späckad med en mängd berättelser
om huru han varit dömd att stekas vid sakta eld och därefter att
halshuggas, huru han upprepade gånger varit dragen inför rätta,
men ingen hade förmått göra honom något, ty han hade blifvit
befriad från allt både nu och för framtiden genom en särdeles
intim bekantskap med konungen, inför hvilken han hade
uppenbarligen förkunnat, att lutherska läran vore en falsk lära. Denna
bekännelse hade räddat honom, och konungen hade icke blott lofvat
Erik Jansson sitt beskydd, utan äfven yttrat, “att han icke aktade
det lutherska prästerskapet högre än en lus på en kalf“. — Nu
var han försedd med konungens sigill att fara omkring och lära
NVIA. prot: Sept. 1844
?) U. E. 1844, 29 Okt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
