Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S
afreste Olof Olsson i Kinsta med hustru och två barn jämte ett
par andra personer, efter att hafva på auktion förvandlat sin
egendom i pänningar. Såväl han som de öfriga ledarne och äfven Erik
Jansson själf, som från sina gömställen sände talrika bref till
trosfränderna,’) tröttnade ej att med de ljusaste färger utmåla
framtiden i det förlofvade landet, där man skulle “få äta fikon,
hvetebröd och fäsk, ty svin finnas där i sådant öfverflöd, att man blott.
behöfver skjuta, slakta och äta“. Ej heller skulle det vara någon
fara med språket, ty vid framkomsten skulle det varda dem gifvet
att tala med tungomål; hedningarne skulle åt dem uppföra murar
och städer. Det tusenåriga rikets härlighet skulle där varda för
handen, alla skulle vara som en enda stor familj, ormar och drakar
skulle ej kunna skada någon af Guds utvalda folk, lejonen skola
som boskapen äta gräs, o. s. v.“).
Den 29 September inlämnades till domhafvanden en skrift
från Erik Jansson, hvari han anhåller, att stämning måtte å honom
utfärdas?), -hvilket ock skedde till “den 11 Oktober vid Förssa
häradsrätt, då Erik Jansson infann sig för att stå till svars för
sitt yttrande i Hamre året förut. BSitt föregående uteblifvande
ursäktade han därmed, att stämningen ej kunnat anträffa honom,
enär han på grund af illvilliga människors förföljelser måst afvika
från hemorten och hade gjort en resa till Vestmanland 1 enskilda
angelägenheter. — De vittnen, som han vid rättegången anhöll
att få åberopa, förklarades af häradsrätten jäfviga att vittna,
alldenstund de såsom HErik-Jansister ej kunde anses hafva en rätt
uppfattning af edens vikt och betydelse’). Däremot bifölls ej
kronoåklagarens och konsistorieombudets (prosten Landgren)
yrkanden, att den anklagade skulle träda i häkte, alldenstund han
ej blott utspridt villomeningar, utan äfven brutit mot 1842 års
Kongl. Förordning om folkundervisningen, genom att en del barn
undandragits läsningen af Luthers katekes. Målet uppsköts till
den 30 Oktober för vidare utredning och hänvisades sagda dag
till häradsrätten i Delsbo för undersökning af tilldragelserna vid
!y I ett sådant bref, skrifvet omkring den 22 Juli, förklarar han, “att
det var en visdom, som öfvergår allt förstånd, att han nu icke svarar på de
djäfvulska tillställningar, som hans tjänare tillställt“. (Brefvet finnes infördt
i E. J. sid. 161, noten).
?) Tidn, för :Faluclän ;och stadrl845; N:or6.:EP Jäsiden
?) Efter beslutet om utvandring var landsförvisningsstraffet ej något som
behöfde undvikas.
? Detta beslut vanns dock endast därigenom att nämnden öfverröstade
domaren, som ansåg, att de af Erik Jansson åberopade personerna voro
välfräjdade, synnerligen som de som voro från Forssa hade intyg af sin
kyrkoherde, prosten Schilling, att de ägde kännedom om edens vikt och betydelse.
— Redan en gång förut vid urtima ting den 29 Aug. då Jon Jonsson i Stenbo
var instämd på grund af sitt öfverväld mot länsmannen, midsommardagen
1845, hade Erik-Jansarne blifvit nekade att aflägga vittnesmål. Likaså, som
nämndt är, vid Torstuna häradsrätt. Af dem själfva ansågs detta förklarligt
nog som den mest skriande orättvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
