Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 608 —
soner hade ock utvandrat under tiden’“’), och hela antalet anses
hafva stigit till ungefär 1,500 själar. Bland de sista
utvandrareskarorna torde dock världsliga motiv hafva varit förhärskande för
resan, emedan rykten hade spridt sig om koloniens välstånd.
I Sverige blef emellertid Erik-Jansismen så godt som
alldeles utrensad. ty af dem som ej utvandrade, återgingo nästan alla
till församlingen, eller ock slöto de sig till andra sekter. Annu
tills våra dagar har dock en och annan medlem left, som under
hela tiden behållit tron på Erik Jansson som “det af Gud sända
stora ljuset“. Så t. ex. den ett par gånger omtalade Mårten
Mårtensson, hvilken ända till sin död 1 Januari 1898 var en varm
an
hängare af sin mästares lära. Äfven Erik Janssons yngste, ännu
lefvande bror, förre hemmansegaren Karl Lindewall, bosatt i1 Domta
i Österunda, hyllar i hufvudsak sin broders åsikter.
Två af Erik-Jansarne, som i motsats till sin profet ej gillade
barndopet, stannade kvar i Köpenhamn och begåfvo sig därifrån
till Vemmelovs socken på Själland för att uppsöka de där varande
baptisterna och slogo sig ned vid Slagelse. Deras lära om
syndfrihet vann bifall, och begynnelsen till ett nytt samfund gjordes
därmed, att två af baptisterna läto sig döpa för tredje gången
med det s. k. “syndfria dopet“. Därvid timade den
egendomligheten, att den ena personen, som ännu icke hade det “äkta“ dopet
och således själf stod utanför den nya församlingen, likväl döpte
den andre, hvarpå denne till vedergällning döpte sin döpare. Den
nya sekten kallade sig “De hellige Breodres forsamling“ eller “Den
hellige Brodremenighed“. De grundade sin lära därpå, att den,
som är född af Gud, kan icke synda (1 Joh. 3: 9) eller har synd
i hela sitt väsen, men antogo omdopet som nödvändigt äfven för
dem som redan undfått baptistdopet, hvilket de betraktade som
ett Johannesdop. Dessutom erkände de mnattvarden och införde
fottvagningen. TIfall en broder föll i synd, hvilket kunde ske, när
vaksamhet och bön försummades, skulle han omdöpas, emedan
han vid det förra dopet ej var född af Gud. En af sektens
ifrigaste medlemmar var en ung skräddaredotter från Pedersborg
vid Sorge, hvilken drog omkring i landet för att värfva
anhängare. HSådana vunnos ock på några trakter såsom i Hvejsel
socken i Ribe stift, Hove socken 1 Sorge amt, med dfera ställen.
Snart kom sekten i stridigheter med myndigheterna, emedan
med
1 T. ex. Jon Olsson i Stenbo, som lämnade Sverige 1850. En roande
skildring om honom läses i Norelius, a. a. sid 47–49,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
