Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g
shop Hills präster för en lång tid ej gjort annat än spridt
oenighet inom äktenskapen och fördrifvit sådana, som ej ville
underkasta sig prästernas nycker.
För att bevisa, att ofvanstående förhållande ej är det enda i
sitt slag, meddelas här en annan berättelse, som jämte fera andra
äro besvurna inför vederbörlig auktoritet. — En svensk kvinna,
Anna Hansson, önskade att sluta sig till Bishop Hill i slutet af
November 1856, men hennes man, Lars Hansson, var emot detta
förslag. Jonas Olsson och Anders Berglund instruerade henne
därför, huru hon skulle förhålla sig. Hon borde nämligen neka
sin man allt äktenskapligt umgänge med henne och för öfrigt i
allt uppföra sig uppstudsigt emot honom, hvaraf följden skulle bli,
att mannen slutligen skulle samtycka till skiljsmässa och hustrun
kunde därefter blifva medlem af kolonien. Lars Hansson fick dock
snart visshet om rätta förhållandet, hvarför han begaf sig. till
Bishop Hill och träffade Jonas Olsson ensam 1 sitt rum. Han
frågade då, hvad för samtal denne haft med hans hustru, och
tilllade, att han nu skulle få umgälla sitt inblandande i andras
äktenskapsförhållanden, hvarefter han drog fram en revolver, och,
hållande den framför Jonas Olssons panna, försäkrade ham, att
han ämnade “sända honom till evigheten“. Jonas Ölssons rop
och skrik hopkallade en mängd folk, som genast arresterade Lars
Hansson. Han hölls i häkte, tills han förskaffade sig borgen för
sitt fredliga uppförande. Huru saken slutligen utföll, är e] förf.
bekant; revolvern, som hölls för Jonas Olssons panna, var dock
ej laddad. – Många andra uppträden af liknande slag skulle kunna
omtalas, men det redan anförda torde vara nog. De män, som
hade lämnat kolonien och sedan ville besöka sina hustrur, blefvo
med våld drifna därifrån. En metodistpräst, G. Shogren, hvilkens
bror, Anders Shogren, hade blifvit fördrifven genom mötet den 7
Maj 18955, berättar utförligt om ett sådant besök, i “Chicago Daily
ITa DeCTS30
Uppretade af en mängd dylika skandalösa uppträden, hade
emellertid åtskilliga personer, som tillhörde kolonien, beslutat att
ej mera hemligt, utan öppet sätta sig till motvärn. Dessa voro
Erik U. Norberg, Sven Johan Nordin, Olof Molin och Hans
Nordström. Af fruktan att detta slutligen skulle kunna förorsaka en
upplösning af kolonin, beslöto styresmännen att sammankalla ett
möte, på hvilket de ämnade utesluta de mest dristiga
motståndarne, på det att de mera fogliga skulle läras att frukta för
följderna att sätta sig emot despotismen. Detta möte hölls den 31
Oktober 1856. Protokollen hafva på det sorgfälligaste blifvit
hemlighållna, men genom en artikel“ i. “Cheago Daly febunt ld
November 1856!’) har Norberg i korthet berättat, hvad som på
1] Artikeln 1 fråga är skrifven af Norberg och undertecknad af de fyra
männen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
