- Project Runeberg -  Erik-Jansismens historia /
95

(1900) [MARC] Author: Emil Herlenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mötet beslöts, och hvilka olagligheter, som därvid begingos !). Olof
Johnson föreslog strax vid mötets början, att kvinnor och barn
äfven skulle få rösta vid detta tillfälle, och oaktadt de nyssnämnda
fyra männen protesterade mot denna olaglighet såsom stridande
mot bilagarne, antogs förslaget. Därefter antogs en resolution,
så lydande, att om några medlemmar önskade träda i äktenskap,
skulle de därtill begära tillstånd af styrelsen, som hade att taga
saken 1 öfvervägande; bifölls deras begäramn, skulle kontrahenterna
begifva sig till någon plats, där äktenskap voro tillåtna. Om
någon åter trädde i äktenskap utan att begära tillstånd, skulle
han uteslutas från kolonien. Norberg och de tre öfriga nekade
bestämdt att gå in på ett sådant förslag, hvarför de blefvo
förklarade för uteslutna, och hvarje medlem inom kolonien förbjöds på
det strängaste att med dem hafva någon den minsta beröring.
Ingen af de fördrifna återfick något af sin egendom “).

Flere tidningar uttalade ett högljudt förakt för styresmännnens
förfarande och ogillade deras åtgärder (t. ex. Chicago Daily
Demöca ebNec:H6INs560ck Genesee Republic,: Februari: 17, 1857),

1) På denna uppsats följde ett svar, den 4 December, undertecknadt
Henry W. Wells, Vincent Ayers, Geo. F. H. Wilson, Thos F. Davenport,
Richard Mascall och W:m Ayers, däri Bishop Hills rätt framhäfves, men
Wells begagnade sig af falska “statements“ mot Norberg (se bil. N:o 7), och
det hela bidrog till att göra Bishop Hill ytterligare vanryktadt.

?) Detta sätt att neka såväl de som frivilligt lämnade kolonien som dem,
som blefvo fördrifna därifrån, att återfå något af sina egodelar, kan nästan
synas otroligt, men bekräftas af en massa uppgifter, bland annat af de bref,
som finnas från kolonisterna till hemorten. Så t. ex. skrifves i ett bref till
Alfta, dat. 22 Maj 1858: “En stor del af oss har sträfvat i 8 och 10 års tid
och nu lika väl får gå tomhändta ifrån dem; jag vet äfven somliga, som Jonas
Olsson har tagit kläderna ifrån; det är mer än 300 som har fått gå därifrån
nära blott och bar, som har förtömt sina ungdomskrafter ibland dem. Jon
Olsson från Söderala är herre och konung, och de öfriga prinsarne följer
honom s.efter, och så regerar de som de bäst tycker. Lata äro de själfva, gör
nästan ingenting, men räknar ut och ställer till det ena bandet först och det
andra sedan, som de lägger uppå folket.“

Helena Lindwall (Jon Jonssons i Hamre dotter) skrifver den 25 Aug.
1857: “Kära vänner, jag måste glömma allt annat och komma till en liten
lefnadsbeskrifning om mig själf, det jag förmodar är intresserande för Eder att
höra; ni undrar väl, hvarföre jag icke hälsar ifrån min moder; men jag måste
säga, att jag har intet sett henne på mer än ett halft år. Jag lämnade Bishop
Hill och min .moder, för två år sedan (jfr Sv. i Il. sid. 150), och jag har varit
där endast tre gånger sedan jag gick därifrån, för folket på Bishop Hill vill
icke gärna se oss, sedan vi har gäått därifrån utan de kallar oss då sina fiender,
0. S. V. Jag vet att min moder vill se mig, men hon törs intet säga så, för
då påstår de, att hon känner mig efter köttet, och se hon är i en sådan stark
tro på dem, att jag tror aldrig, att jag kan få henne därifrån. — — — Jag
tog den utvägen att gå därifrån, ehuru svårt det var att skiljas från min
moder, när vi var endast de två igenblifna af vår faders hus, men hvad ville jag
göra, jag tröttnade att längre gå där och arbeta för ingenting sedan jag icke
längre kunde tro dem; jag tänkte att det var nog att de hafver mitt arf, som
Jag intet har fått ett runstycke utaf, utan jag gick blott och bar endast det
Jag hade på kroppen. Men sedan meddelade mor mig ett bolster och en kudde
utaf det vi hade hemifrån, det var allt hon kunde göra och det andra
hade kolonien“,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:51:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/erikjansis/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free