Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 98 —
hufvudet, och då 1857 års finansiella kris kom, hvilken hade sina
följder öfver hela landet, gjorde Bishop Hill den ena stora förlusten
efter den andra, hvarigenom de hopsamlade kapitalen till stor del
ströko med.
Nu började kolonien att få ögonen öppna för Olof Johnsons
affärssvindel, ty åren 1858 och 1859 medförde endast förluster,
och för att afbetala skulderna måste ganska kännbara försakelser
göras af kolonien. De ’ försök, som gjordes att saätba r oamo yd
affärsföretag, strandade på de dåliga tiderna. Inom kolonien rådde
split och oenighet till följd af Jonas Ölssons tyranni och det
despotiska äktenskapsförbudet, och den forna gemenskapen var så
godt som alldeles borta. Försök gjordes visserligen af Nils Hedin
att återställa den gemensamma gudstjänsten, men utan framgång.
— Styresmännen voro förblindade nog att ej vilja gifva efter något
af sin makt, oaktadt folket ifrigt yrkade därpå och fordrade, att
kontroll skulle utöfvas öfver styrelsens åtgärder. Den ende, som
tycktes inse folkets berättigade kraf, var Peter Jansson, som ock
afgick från sin trusteebefattning år 1859. I hans ställe valdes
Olof Stenberg.
Att kolonien under dessa förhållanden skulle kunna fortsätta
att vidare existera, ansågs snart som en omöjlighet, och det redan
1857 af Norberg uppgjorda förslaget till delning började vinna
allt fler anhängare. Under senare hälften af 1859 började det
dessutom inom kolonien bli bekant, att trusteerna för att betäcka
förlusterna hade upptagit större pänninglån från åtskilliga
privatpersoner, bland andra en Mr. Alexander Studwell från New-York.
Kolonien fordrade nu på ett möte, att redovisning skulle lämnas
angående rätta förhållandet. Flere af trusteerna anförde till sin
ursäkt, att de ej hade någon kunskap därom, emedan Olof Johnson
ensam skötte dessa affärer, och denne vägrade på det bestämdaste
att lämna någon som helst redovisning. På några medlemmars
fråga, om han lånat pänningar från Studwell, svarade Olof
Johnson, att en summa af 50,000 doll. hade blifvit upplånad, men detta
var en privataffär mellan Studwell och Olof Johnsson, hvilken
senare 1 skarpa ordalag undanbad sig koloniens inblandning i
denna sak.
På grund af dessa och andra förhållanden begynte
kolonimedlemmarne att allt mer och mer inse, att enda sättet att
undvika ekonomisk ruin var att upplösa den hittills gällande
gemenskapen och ändra bilagarne. På årsmötet i Januari 1860 fattades
därför beslut om gemenskapens upphörande, hvilket äfven efter
många tvistigheter kom till stånd den 14 Februari samma år, och
medlemmarne, som voro 415, erhöllo uti tillgångarne hvar sin
aktie. De bildade då två partier, ’Ölsson-partiet och
Johnsonpartiet, af hvilka det senare ansågs mera frisinnadt. Det förra
ägde 265, det senare 150 aktier. Men Olof Johnson förskaffade
sig snart förvaltning och kontroll såväl öfver hela sitt eget partis
som äfven öfver Olsson-partiets affärer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
