Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lifligast berättadt i krönikan, är striden mellan
konung Magnus Ladulås’ söner, konung Birger och
hertigarne Erik och Valdemar. Det är i främsta
rummet Erikskrönikans författare, vi hafva att tacka
för, att vi känna denna strid så pass noga, som vi
nu göra. Om ingen föregående period i vår historia
äro vi ens tillnärmelsevis lika väl underrättade. Och
man måste gå ett godt stycke fram i den följande
tidens historia för att påträffa en af samtida källor
lika klart och skarpt belyst period. Vi kunna
t. o. m. påstå, att vi af inga tilldragelser i vår historia
ega mera lefvande och åskådliga skildringar än
vissa bland de taflor, Erikskrönikan upprullar; sällan
har också en författare varit så djupt gripen af de
händelser, om hvilka han berättar.
Kärnan i krönikan är alltså dess framställning,
huru hertig Erik med öfverlägsen skicklighet, än
med list, än med våld, bröt sig väg till högsta
makten i Sverige och skaffade sig arfsrätt till
Norges krona (att han äfven hyste planer på Danmarks
krona, tyckes hafva varit författaren obekant); vidare,
huru Erik redan i unga år fick med lifvet plikta
för sin svekfullhet; samt slutligen, huru hans män
hämnades honom och upphöjde hans späde son på
Sveriges och Norges förenade troner.
Men författaren har väl förstått, att Eriks
uppträdande mot sin äldre broder, konung Birger, i viss
mån ursäktades af fadrens exempel; ty Magnus
Ladulås hade ju, till rikets båtnad, stött sin broder
Valdemar från tronen. Därför måste krönikan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
