Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Krönikans berättelse om Birger Jarl m. m. (åren 1229—1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När man läser denna framställning af
inbördeskrigen, får man det intrycket, att slaget vid
Sparrsätra och Holmgers afrättning inträffat kort tid
efter konung Knuts död, och detta har sannolikt
varit författarens tro. Så var dock icke förhållandet,
ty konung Knut, med binamnet Långe, dog redan
år 1234, men slaget vid Sparrsätra (i
Enköpingstrakten) stod ej förr än 13 år senare, eller 1247,
och nästföljande år (1248) afrättades Knut Långes
son Holmger.
Det är icke heller riktigt att räkna Knut och
Holmger till folkungarne. Knut tillhörde nämligen
den kungliga Erikska ätten; han var sonsons son
till Erik den Helige och syssling till sin medtäflare,
konung Erik Eriksson.
Att författaren sålunda — ej fullt rättvist, tyckes
det, — gifver folkungarne skulden för de inre
oroligheterna, är i alla händelser ett förhållande, som
förtjänar uppmärksammas. Från den tid, som låg
närmare hans egen, och som han kände bättre till,
hade man den erfarenheten, att de fejder, som gång
efter annan söndersleto det arma fäderneslandet,
mestadels hade vållats af den oroliga, ärelystna och
mäktiga folkungaätten. Det var då naturligt, att
författaren antog, att det varit på samma sätt under
denna äldre tid, som han egentligen visste så litet
om. Folkungarnes strider skulle ju utgöra
hufvudinnehållet i hans berättelse, och då passade det
honom bra att genast i början kunna förtälja om
ett folkungauppror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
