Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Krönikans berättelse om Birger Jarl m. m. (åren 1229—1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Händelsen låg ej mer an ungefär 70 år före den
tid, då krönikan nedskrefs, och författaren tyckes
väl åtminstone i sin ungdom hafva kunnat få några
på lefvande tradition stödda upplysningar om
förhållandena vid konungavalet.
Men att hans berättelse i flera viktiga drag
är felaktig, kunna vi på goda grunder antaga. Om
konungavalet hafva vi nämligen en vida äldre och
pålitligare framställning. Det är i den norske
konung Håkan Håkanssons »saga» (eller rättare
historia). Denna »saga» författades, som vi veta,
kort efter Håkans död, eller omkring år 1264. Det
var alltså blott ungefär 14 år efter det svenska
konungavalet. Om detta kunde författaren,
isländingen Sturla Tordsson, i rikt mått skaffa sig
upplysningar af de norske stormännen, ty dessa
hade redan på den tiden många nära förbindelser
med de svenske och voro ganska väl underrättade
om svenska förhållanden. Den kloke och smidige
isländingen hade för öfrigt vid ett tillfälle
personligen sammanträffat med Birger Jarl själf och dennes
följe. Vi kunna alltså hysa tillit till Sturlas
meddelanden. Han säger: »Det var mycken tvedräkt
bland svenskarne om konungavalet. De fleste
ansågo, att Birger Jarls son, konung Eriks systerson,
var närmast berättigad. Men konung Knut (Långes)
son Filip gjorde också anspråk på kronan. Och
dessutom tyckte sig äfven (folkungen) Magnus
Brockes son Knut hafva arfsrätt, ty Magnus var
dotterson af konung Knut (Erik den Heliges son).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
