Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Krönikans berättelse om Birger Jarl m. m. (åren 1229—1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redogörelse för hemfridsstadgandena. Författaren synes
ha känt och begagnat formuleringen i
Östgötalagen. Det är putslustigt nog att se, hur han
svänger sig med lagtermerna och nödgas krångla till
meningarna för att i sina rimmade verser få in
något, som skall likna lagstil.
Så kommer i ordningen att berätta om Birger
Jarls gagnande företag att befästa Mälarens inlopp.
Det gör författaren på följande sätt, i det han utan
öfvergång kastar sig in i minnen om esters,
karelers och andra sjöröfvares härjningar på Mälarens
stränder.
— Sverige hade mycken våda och mycken oro
af karelerna. De foro från hafvet upp i Mälaren,
både i lugnt och i stormigt väder, och smögo sig
ofta hemligt fram mellan sveaskären. En gång
fingo de det infallet att bränna upp Sigtuna och
gjorde det så grundligt, att staden ännu icke har
kunnat komma sig upp igen. Där blef ärkebiskop
Jon ihjälslagen. Då gladde sig månge hedningar,
kareler och ryssar, att det gick de kristne så illa;
och de uppmuntrades till att göra ännu mera ofred
och skada. Det är så sant, som jag läser här[1]. —
Jon Jarl blef dräpt på Askanäs. Han hade varit
utomlands i nio år, så att han alls icke varit
hemma dessemellan, och stridt mot ryssar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
