Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om konungarna Valdemar och Magnus (åren 1266—1290)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Så snart konung Valdemar fick detta bud,
samlade han ock sin härsmakt och lät svara hertigen,
att han, konungen, skulle försvara riket, om Gud
och lyckan stode bi, och gärna ville strida med
hertigen, om blott dennes danskar tordes invänta
honom. —
— I Sverige ligga stora skogstrakter; en af
dessa heter Tiveden. Där lägrade sig konungens
här vid en by, som heter Hofva. Att hären så gjorde,
det kan mången man klandra, som där miste fader
och fränder. Ty dit kom hertigen med sina ryttare
och öfverföll konungens folk; detta kunde icke hålla
stånd, utan måste fly undan. —
— Konungen själf var under tiden i
Ramundaboda och hade hos sig goda kämpar, som gärna
skulle hafva hjälpt honom att värja riket, och som
icke skulle hafva sparat sina lif, när det hade gällt
konungens ära och krona. Där hade konungen lagt
sig till hvila och sof så länge, att striden vardt ändad
i Hofva, innan han vaknade. Några af hans män
åhörde mässan, andra sutto sysslolösa, andra
spatserade och andra åto. Drottningen, hon satt och
spelade schack och tänkte, att hertigen icke
förmådde något. Men just då botade han kittlarna
så, att den var glad, som först kom därifrån. —
— Rätt som det var, kom till Ramundaboda en
man, illa huggen och svåra bedröfvad, ridande från
striden och rådde konungen, att han skulle fly och
söka värja sig på ett annat ställe. »Vi hafva,» sade
han, »förlorat slaget, dessvärre. Allt vårt folk flyr
ut i mossar och kärr.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
