Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om konungarna Valdemar och Magnus (åren 1266—1290)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att detta möte icke stått i förbindelse med kriget,
utan hufvudsakligen gått ut på att ordna
Valdemars rättsliga ställning.
— Han omtalar nu, att konung Valdemar följde
med danskarna, på deras återtåg, och att svenskarna,
när de erforo detta och förstodo, att Valdemar icke
ämnade sig hem igen, vid Mora sten valde Magnus
till konung. —
Men vi hafva nyss anmärkt, att konungavalet
egt rum före det danska kriget
Härnäst kommer krönikan till att förtälja om
konung Magnus förhållande till sina undersåtar.
— Magnus var en god och mild konung. Men
han hade stor förkärlek för utländske män. Raske
och tappre riddare och svenner, som blifvit
fördrifne ur sitt hemland, kommo gärna till honom
och trädde i hans tjänst. Han behandlade dem
väl, gaf dem, hvad de behöfde, och skaffade dem
ofta rättighet att i fred återvända till sitt land.
De plägade också tjäna honom väl och bidrogo till
hans ära och till glansen af hans hofhållning. —
— Peder Porse, som varit med i striden vid Ettak,
vistades ännu hos konung Magnus, ty han kunde
ej återfå sina besittningar i Danmark, ej heller
erhålla lejd till hemresa. Af konung Magnus hade
han fått i förläning ett slott vid danska gränsen.
Och hvad han där ville lägga händerna på, det
hade man ej lätt att försvara mot honom. Och så
ofta han fick höra, att några af konung Erik Glippings
egodelar funnos i närheten, så tyckte han, det vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
