Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Om Törgils Knutsson som riksföreståndare och om den ryska fejden (åren 1290—1301)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kloka och tappra män, på det att de kristne ej
skola komma deras rike närmare. —
Det är, som vi se, hufvudsakligen vid
Käksholms återförlorande, år 1295, författaren dröjer. Att
de föraktade ryska »hedningarna» skulle kunna
tillfoga svenskarna detta nederlag, har tydligen grämt
författaren, och han har varit angelägen om att visa,
att motgången ej berodde på bristande tapperhet
hos svenskarna. För öfrigt yttrar sig författaren
jämförelsevis knapphändigt om detta första skede af
kriget. Så t. ex. har han icke haft något att
berätta om ryssarnas fåfänga anfall på Viborg år 1294.
Vi få se, att krigets senare skede i krönikan
framställes med vida större utförlighet, liksom äfven med
mera dramatiskt lif och kraft.
I Stockholm då sig hvar man gläder.
Och då voro drottningens bröllopskläder
af baldakin och bliant skön;
dem fingo lekarne se’n till lön.
Där red mången riddare stolt och rak;
och deras hästar buro schabrak
af baldakin och sindal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
