Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Om de första stridigheterna mellan Birger och hans bröder och om Törgils död (åren 1302—1306)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flitiga läsning af tidens riddareromaner. — Men
låt oss nu höra vidare, hur vår författare berättar!
— Konung Håkan sände till hertig Erik ett
bref. Däri stodo fagra och hjärtliga ord. Han
hälsade och bad hertigen komma och vara hos honom
öfver julen. Hertigen skulle ej dröja med resan,
utan genast rida från hofvet i Söderköping och till
konung Håkan, det fortaste han kunde. — Då tog
hertigen orlof af sin broder, konung Birger, och
de skildes i god sämja. Konungen for åt sitt håll,
men hertigen red åt Norge till. Han hade med
sig sin drottsäte Åbjörn[1] (Sixtensson), herr Mattias
(Kättilmundason) och herr Arvid (Göstafsson) och
andra herrar, såsom honom med rätta tillkom. Den
tiden hade riddare för sed, att de alltid följde med
sin rätte herre, vare sig färden gick mot lycka eller
olycka. —
Detta sista yttrande innebär sannolikt en
klandrande hänsyftning på de riddare af hertigarnas följe,
som lämnade sina herrar ensamma och oförsvarade
vid ett kritiskt tillfälle många år senare, nämligen
Nyköpings gästabud.
— Till hertig Eriks följe slöt sig också grefve
Jakob. Han emottogs väl af hertigen, såsom han
var värdig. Fastän ödet var honom emot, så hade
han dock ännu borgar och land och var en ädel herre
till sin börd. Han var då biltog och fördrifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
