Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Om de första stridigheterna mellan Birger och hans bröder och om Törgils död (åren 1302—1306)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talan, och se till, att du har slutat, innan det är
tid att gå till bords!» Biskopen svarade: »Nej, jag
är präst, och som en kyrkans man har jag icke rätt
att göra det. Tagen en annan, som är oförhindrad!» —
— Då var det en riddare, som fick tala. Medan
han höll sitt tal, stod hertigen hela tiden stilla där
och teg. —
— Riddaren sade: »Det första käromål, min
herre har emot eder, är detta. Ingen annan, som
lefver här i Sverige, har vågat göra det, som I
låten göra: I låten utföra matvaror ur landet, fläsk
och smör, korn och råg. Jag undrar, huru I kunnat
fördrista eder därtill, då min herre har förbjudit det.
I hafven ej väl betänkt eder, då I hafven velat
göra min herre så emot. Nu är det för sent att
råda bot därpå.» —
— »Det andra käromålet är om den vedermöda och
det omak, min herre har haft af eder högfärd. Han
hade icke förtjänat sådant, och minst af eder. I
hafven retat hans hjärta emot eder, ty I hafven ridit
med väpnad skara och med hans ovänner genom
hans land. I hafven brutit konungens edsöre. Det
blir eder till olycka, om ej konungen vill öfva
mildhet mot eder.» —
— »Det tredje, min herre konungen har att
kära mot eder, är detta: en af edra riddare slog
konungens portenär, som vaktade hans slott och
var honom kär. Portenären ville icke släppa in
riddaren, och därför fick han en kindpust, så att
honom tycktes, som hans öra brann. Han säger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
