Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Om de första stridigheterna mellan Birger och hans bröder och om Törgils död (åren 1302—1306)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förhandlingarna om skilsmässan börjat en längre
tid förut.
— Då nu hertig Valdemar ville ha sin vilja
fram i denna sak, började marsken befara, att
hertigarna sökte draga honom i fördärfvet. Och han
varnades alla dagar af folk, som sade, att konungen
icke var god på honom, och att hertig Erik vållade
detta. Men han svarade: »Konungen är min vän,
och jag är hans man. Jag förväntar, att ingen kan
bevisa mot mig, att jag gjort något annat, än hvad
konungen befallt Jag önskade, att jag hade så väl
tjänat Gud, som jag har tjänat honom. Då hade
jag bättre lön att hoppas.» —
— Kort därefter kom konungen till Törgils
Knutssons gods Lena (i Västergötland) och hade
med sig många riddare och svenner och sina bägge
bröder, hertigarna. Då lydde konungen deras råd
och lät fängsla Törgils. Och därmed började dennes
ofärd. När marsken stod inför konungen, sade han:
»Ädelborne konung, om I snödeligen utlämnen mig
åt mina fiender, så hafven I blygd däraf, så länge
I lefven.» — Men hans försvar båtade honom icke
det minsta. När olyckan drabbar någon, så lyssnar
man föga till hans ord. — Om natten fördes han
därifrån och sattes på en häst; hans fötter
sammanbundos under hästens buk, för att man icke så lätt
skulle kunna rycka honom ned. Nu redo de med
honom genom Tiveden och fruktade mycket för
öfverfall af hans fränder och vänner, att de skulle
lägga sig i försåt för dem i skogen. Därför redo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
