- Project Runeberg -  Om Erikskrönikan, ett historiskt epos från Folkungatiden /
139

(1899) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om Håtunaleken och om det stora krigets första skede (åren 1306—1309)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behandlade sina fångar mycket väl. Att en man
af så ädelt sinnelag, som vår författare i det hela
visar sig vara, kunnat få sin känsla för tro och
heder till denna grad förslöad, kan förklaras af den
anda, som så småningom måste ha blifvit härskande
bland hertig Eriks anhängare. Desse hade ju sett
sin herre gång på gång bryta förbindelser, besvurna
med de heligaste eder, så snart hans politiska
fördelar fordrade det. Och då de funnit, att andra
furstar gjorde på samma sätt, hade de väl fått den
föreställningen, att sådant var ursäktligt i politiken.
Till vår författares brist på rättfärdighetskänsla i
fråga om »Håtunaleken» har det säkert också
bidragit mycket, att detta af hertigarna begångna
skurkstreck redan hade fördunklats af det hemska
»Nyköpings gästabud», hvilket hos hertigarnas
vänner utplånat allt medlidande med Birger och
t. o. m. gjort dem blinda för, att denna senare
missgärning väsentligen var en följd af hertigarnas
föregående svek. Vi se också, hur mycken vikt
författaren lägger därpå, att Birger och Märeta
behandlades väl i fångenskapen. Den upprörande
misshandling, hertigarna såsom Birgers fångar fingo
lida, vill han framställa som stridande mot all häfd
och sed. I det föregående har ju författaren
framhållit, hur på sin tid konung Valdemar och hans
son Erik fingo alla bekvämligheter i sitt fängelse,
och redan därifrån känna vi det här återkommande
omkvädet: »icke svälte man dem ihjäl».[1]


[1] Jfr här ofvan s. 81.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 25 00:53:26 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/erikskron/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free