Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om Håtunaleken och om det stora krigets första skede (åren 1306—1309)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Allt riket gick hertig Erik till handa;
riddare och svenner och andra följde honom, hvart
han ville. Då sporde hertigen, att konungen af
Danmark hade utsändt en stark kämpaskara, som
var på väg till Sverige. Båda hertigarna samlade
då sina män och tågade mot gränsen med sin
härsmakt. De lågo där icke länge, ty danskarna hade
tagit andra vägar och belägrade Kindahus[1] en tid.
Då tågade hertigarna till Bavasund (efter yngre uttal:
Bogesund, d. v. s. det nuvarande Ulricehamn). Där lågo
de åtta dagar, innan de danske hunno så nära, att det
var en mil mellan härarna. Man såg där månget blankt
harnesk och mången god, ny bröstplåt. De uppländske
hade ej tänkt fly; danerna sade, att de ville strida,
och de uppländske, att de ville hålla stånd. Dock
vardt där intet slag, utan herrarna slöto stillestånd
på ett år. Danerna foro då tillbaka hem, och
hertigen gaf orlof åt dem, som hade varit i fält med
honom; de foro också gärna hem. —
Det danska infallet i Västergötland, hvarom
krönikan här berättar, egde rum i slutet af
december år 1306 och början af januari 1307 samt
misslyckades på grund af den oerhördt starka kölden,
af hvilken båda härarna ledo mycket, men den
danska väl mest. Sannolikt anspelar författaren på de
oblida naturförhållandena, när han säger, att
svenskarna gärna begagnade sig af orlofvet att fara
hem igen. Därigenom att danskarna, för att rädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
